Hej,
Nu börjar det på riktigt att dra ihop sig till resan.
Endast morgondagen kvar och sen är det dags.
Mer uppdatering kommer inom kort.

Hej igen.

Dags att återuppta bloggen för nu händer det grejer. Nya planer är ppåväg att smidas. Men en sak vet jag redan nu. Den 4e Januari åker vi på ett icke tidsbestämt äventyr. Då far vi mot Bankok på en enkel biljett och får se vart vindarna för oss. Det blev en helt ok biljett prismässigt med stopp i Doha (qatar) och i Hong Kong. Det är väll så det ska vara när man lever som backpacker. Lite smått snålt, känna att man har all tid i världen och med ett par onödiga men ack så nödvändiga stopp på vägen. Vi flyger med Qatar airways de första två sträckorna och slutligen mellan Hong Kong och Bangkok blir det Cathay pacific. Qatar är en riktigt favorit. Bra service ombord = egen tv skärm med mycker bra spel och film att välja på, god mat (till skillnad från många andra flygbolag som bjuder på något man oftast helst inte ens skulle delat med sig av till katten), grattis dryck (både alkoholfritt och med alkohol, vilket annars kan kosta en förmögenhet i luften) m.m. 

Jag kommer att uppdatera lite vart eftersom att planen över resan börjar falla mer på plats. Men tanken är att vi ska ha det mesta ganska öppen och inte så mycket planerat. En grov flav av vad vi vill få ut av resan kommer såklart att göras men ingen direkt detaljerad plan. Det är väll så livet borde få va ibland. Lite löst o ledigt sådär.

Nu var det länge sen det hände någonting här på bloggen. anledningen till detta är att tiden har mest bara flygit iväg. Har haft fullt upp med både det ena och det andra. Helikopter blev det tillslut till Lukla iallafall. Sen påbörjade vi vår lite drygt 2 veckor långa vandring med Everest Bace camp som mål. En mycket lärorik vandring på många olika vis. mycket på det personliga planet men vandringen har också gett mig många nya kunskaper inom själva yrket som guide och hur saker och ting kan fun´ka och struktureras runt om. Själva vandringen i sig har också varigt en upplevelse bara den. Uppvägen skulle jag inte vilja påstå var jobbig men den var klart krävande. man känner verkligen hur luften blirr allt tunnare ju högre upp man kommer. Skav på hälarna, plåstra om osv... Oturligt nog så hade jag några dagar innan vi for iväg dragit på mig förkylning som senare skulle bli väldigt jobbig att handskas med högre upp. Förkylningen sinkade mig rätt mycket då den bidrog till en väldigt jobbig hosta, vilken också blev värre och jobbigare ju högre upp vi kom. Men upp kom vi och jag klarade av båda målen för resan, Kala Pathar och EBC. Nervägen sen var mycket mycket enklare. Nästan så man kunde känna steg för steg hur mycket lättare allt blev. himla häftig känsla. Dock under vår sista sträcka tillbaka mot lukla fick vi det jobbiga och otäcka beskedet om vad som hänt på Everest. Denna olycka går väl ingen omärkt förbi. en tragedi för alla drabbade, anhöriga osv. Oturligt nog hade också kontoret jag är på här nere också två man uppe på berget. En lyckades överleva utan några som helst skador och en, oturligt nog, är på en förhoppningsvis bättre plats. Men det är så det är att leva i denna värld. It's the mountain life. Alla är vi medvetna om dessa risker men ändå utsätter vi oss för dom. Den här gången hände det som man allra minst önskat ska hända. Men det är en risk, självvald att utsättas för. Vissa människor lever för det här, det är något det inte skulle byta mot någonting annat. Så REST IN PEACE alla drabbade och jag håller alla tummar för att familjer och övriga anhöriga till de bortgånga får den hjälp och uppmärksamhet de behöver.

Tillbaka i Katmandu två dagar innan jag tog ryggsäcken och fot till Pokhara där jag nu befinner mig. Här kommer jag att befinna mig ungeför 1,5 vecka. 7 dagar för att göra yoga och meditation och detox. Efter detta har jag ingen direkt plan men blir nog kvar några dagar innan jag åker tillbaka till Katmandu för att tillbringa mina sista dagar i Nepal där. Tiden har gått rätt fort här nere. Om lite mer än en vecka är jag hemma i Sverige igen. vilket dock ska bli väldigt skönt. Börjar sakna vardagen där hemma, alla människor, lägenheten i Orsa, knäckebröd, Kalles osv.osv Men Ska helt klart njuta av varje sekund jag har kvar här i detta underbara land.

Försöker även få upp lite bilder på bloggen men det funkar inte riktigt som jag tänker mig att det borde. Så Vi får se hur der blir. Jag gör mitt bästa för er skull. Ta hand om er där hemma! Vi ses snart.

Sitter i skrivande stund än en gång på flygplatsen i KTM och väntar på ett flyg till Lukla. Denna gång har vi lyckats ta oss in till avgångs terminalen, åkt ut till planet, setat på planet, varit redo för avfärd men tvingats vända tillbaka pga att flygplatsen i Lukla precis stängts. Än en gång problem med vädret. Sitter åter igen i avgångsterminalen och väntat på besked, förhoppningsvis får vi veta något inom en halvtimme. Men ryktena säger att det är väldigt tjockt med moln över Lukla flygplats, vilket innebär att ingen får landa. Däremot har vi ett alternativ. Möjligheten finns att det är möjligt att ta en helikopter. Och det är ju inte heller varje dag man har möjlighet att åka helikopter över Himalaya så det hade ju förståss inte varit helt fel. Dock räknas detta till att bli en dyr historia vilket känns sådär för plånboken. Så vi får se hur det hela ter sig. Men formodligen blir historien dyr, dock ett minne för livet. Så i detta fall vet jag inte riktigt vad som är värt vad. Upplevelser och minnen är svårt att jämföra med värdet i summan pengar. På något vis tar vi oss till Lukla och förhoppningsvis idag.

På bilden: lycklig tjej i hopp om att äntligen få komma iväg med flyget ovetandes om att det inte kommer att ske denna gång.... Dock är jag bra påläst om Lukla och hört mycket runt om, om just sånna här problem så även denna gång gick tankarna till att jag inte riktigt tror på det hela förän jag landat på Lukla flygplats. Håll tummarna för bättre lycka nästa gång mina vänner.

Ja, kära läsare. Idag var tanken att det äntligen skulle bli dax för den stora dagen, vandringen mot EBC skulle ha påbörjats. Men efter 6-7 timmar på flygplatsen i väntan på ett flyg som kanske skulle kunna gå så blev det till att ge upp. Ett tag var det frågan om vi skulle ta helikopter istället men detta skulle bli en dyr historia då priserna går upp väldigt mycket när något som detta inträffar. Anledningen till att vi inte kunde flyga var helt enkelt pga. Vädret. Molnigt i Lukla innebär inställda flyg. Lukla som sägs vara en av världens farligaste flygplatser. Det kluriga är då också att man iprincip aldrig vet hur vädret blir. Det svänger fort ibland uppe i bergen. Så nu är planen ett nytt försök imorgon. Hoppas alltså på bättre lycka detta försök. Som ni kanske förstår så blir det svårt för mig att uppdatera uppe i bergen. Så ni får ihärdigt vänta till om två veckor igen när jag kommer tillbaka. Till dess skulle jag rekomendera er att läsa på lite om EBC och Lukla för intressets skull. :)
Namaste!!!

Äntligen dax!